maalinbjork

Jag har som tur är inte fattat hur dåligt jag har mått... Jag har för första gången läst i en av mina tre tjocka dagböcker som jag skrivit det senaste året. Jag kan inte förstå att det har varit som det var. Det senaste året har jag varit med om dom konstigaste sakerna. Jag har haft förskräckliga tvångsbeteenden som ingen annan än mina allra närmaste vetat om. Jag har blivit plågad av mig själv och det värst va att jag hela tiden försökte se det sjuka beteendet, alltid försökte göra något åt det, jag ignorerade ALDRIG mina problem men jag kunde inte rubba "störningarna" som satt sig på mitt huvud. Det gjorde att det plågade mig ännu mera. Jag va så fast att det var en omöjlighet för mig att ta mig ut greppet sjukdomen hade om mig. Det va bara att vänta ut så att jag va berädd att dra mig ur greppet. Men jag ville hela tiden ur. Jag har altid varit medveten om mitt problem.

Puss på er!

Jag föll djupt ner, då djupt som jag inte visste att det gick att falla, visste knappt att det fanns sånna djupa hål. Inte heller när jag var som längst ner visste jag hur långt bort ljuset va. Jag trodde att livet alltid skulle vara omgivet av höga svarta murar. Det är först nu när murarna har rasat som jag förstår att livet innehåller så mycket mer. Jag har långsamt klättrat uppåt. Varit med om det mesta på min resa, blivit vindpinad och formad efter livet. Nu är jag berädd att lämna min tunnel, jag har fortfarande mörka hålor kvar att gömma mig i ibland, men jag har lämnat det värsta mörkret. Jag ser inte bara ljuset, det värmer mig också. Jag har lärt mig att undvika fällorna jag så lätt faller i. Lärt mig vilken väg som är den rätta. Så nu väljer jag bort vägen som leder till helvetet. Jag vet att det inte är den vägen jag ska gå. Nu vet jag att det finns en möjlighet att gå en annan väg. Så nu väljer jag livets väg.

Nu va helgen och lovet över och imorgon är det jobb igen... Sen är det fyra veckor tills påsklov! Sen får jag förhoppningsvis praktik på Amalias och då har jag stor chans att få jobb där i sommar :) Olivia har varit på ön från i fredags eftermiddag och jag lovar er att vi har världens bästa långdistansförhållande! Hon, jag och Hedvig är en super trea, trots att vi nästan inte har något gemensamt. De é mine tjejar de! :)
Vi har fikat, träffat Elias, gått på stan och tröttat ut Olivia (det är inte många som klarar av mitt och Hedvigs tempo i Visbys affärer), vi har gjort panna cotta, sett skräckis och pratat oavbrutet hela helgen! Det har verkligen varit underbart. TACK MINA VACKRA GULDKLIMPAR!

http://www.youtube.com/watch?v=49esza4eiK4