maalinbjork

Jag har som tur är inte fattat hur dåligt jag har mått... Jag har för första gången läst i en av mina tre tjocka dagböcker som jag skrivit det senaste året. Jag kan inte förstå att det har varit som det var. Det senaste året har jag varit med om dom konstigaste sakerna. Jag har haft förskräckliga tvångsbeteenden som ingen annan än mina allra närmaste vetat om. Jag har blivit plågad av mig själv och det värst va att jag hela tiden försökte se det sjuka beteendet, alltid försökte göra något åt det, jag ignorerade ALDRIG mina problem men jag kunde inte rubba "störningarna" som satt sig på mitt huvud. Det gjorde att det plågade mig ännu mera. Jag va så fast att det var en omöjlighet för mig att ta mig ut greppet sjukdomen hade om mig. Det va bara att vänta ut så att jag va berädd att dra mig ur greppet. Men jag ville hela tiden ur. Jag har altid varit medveten om mitt problem.

Puss på er!