Fullt försvar
Jag tog steget. Steget som ledde till fallet nerför klippans kant.
Förr stod jag och sneglade ner i den mörka, djupa avgrunden, men det va det enda jag vågade.
Men jag tog steget.
Fallet var handlöst, hjälplöst coh bottenlöst.
Det känndes som att jag aldrig skulle slå i botten. Men det gjorde jag.
Jag slog i och fick ärr för resten av livet, slog i botten och låg kvar ett tag.
Jag vilade upp mig för att kunna börja min klättring uppåt och jag behöver inte vara rädd för
att falla och få fler skrubbsår. Jag har ett skyddsnät som skulle fånga upp mig, till och med en säkerhetslina har jag.
Det är en lång och jobbig väg upp och den kommer inte heller vara smärtfri med tack vare skyddsnätet så kan jag stanna upp ibland och sätta mig på en klippkant för att vila ett tag, vila och titta tillbaka på den vägen jag redan klättrat.
Förr stod jag och sneglade ner i den mörka, djupa avgrunden, men det va det enda jag vågade.
Men jag tog steget.
Fallet var handlöst, hjälplöst coh bottenlöst.
Det känndes som att jag aldrig skulle slå i botten. Men det gjorde jag.
Jag slog i och fick ärr för resten av livet, slog i botten och låg kvar ett tag.
Jag vilade upp mig för att kunna börja min klättring uppåt och jag behöver inte vara rädd för
att falla och få fler skrubbsår. Jag har ett skyddsnät som skulle fånga upp mig, till och med en säkerhetslina har jag.
Det är en lång och jobbig väg upp och den kommer inte heller vara smärtfri med tack vare skyddsnätet så kan jag stanna upp ibland och sätta mig på en klippkant för att vila ett tag, vila och titta tillbaka på den vägen jag redan klättrat.
Sov gott!
Jag trodde att jag seåg målet. Va jublande glad en stund men sen insåg jag att att jag inte kommit mer än halvvägs. Det ungefär som med skolan. När sommar lovet börjar så är man otroligt glad över att äntligen slippa skolan men sen, efter tio veckor så startar det igång igen, det hårda slitet. Man kommer på att det fortfarande är flera år i den där extremt tråkiga tegelstensbyggnaden. Det r inte alls frihet som man trodde att det blev när det blev sommar lovet började, det är ett hårt arbete kvar. Men den biten av livet går väll också förbi precis som sommarlovet,
Vet inte riktigt vad jag svamlar om men hoppas ni förstår någolunda...
God natt.
Belonging.
Upp och ner.
Fram och tillbaka.
Höger och vänster.
In och ut.
Under, över.
Framför, bakom.
På diagonalen, i sidled.
När ska jag nånsin komma på plats igen?
Eller framför allt hitta den rätta platsen...
Fram och tillbaka.
Höger och vänster.
In och ut.
Under, över.
Framför, bakom.
På diagonalen, i sidled.
När ska jag nånsin komma på plats igen?
Eller framför allt hitta den rätta platsen...
Utifrån?
Jag skulle vilja se mig själv med andras ögon. Se allting utifrån. Mina tankar och mig själv. Jag tror att man är så hemmablind på något sätt. Man vänjer sig vid att det är på ett visst sätt, accepterar det för att orka stå ut. Om jag hade gått runt och alltid sett mina tankar utifrån, med dom ögonen som alla andra ser mig och mitt liv så vore jag nog så mycket längre ner men jag skulle ändå vilja se hur ni ser mig, bara för en liten stund. Veta vad för intryck jag ger.
Vad ger jag er för intryck?
Igår va det en mysig kväll hos Danneholms flickorna, tilsammans med Grahnarna och Källarna, det va en konstig känsla som kom över mig då, en slags frihets känsla, det va underbart. Tack tjejer! Utan er vore jag inte där jag är idag!
Vad ger jag er för intryck?
Igår va det en mysig kväll hos Danneholms flickorna, tilsammans med Grahnarna och Källarna, det va en konstig känsla som kom över mig då, en slags frihets känsla, det va underbart. Tack tjejer! Utan er vore jag inte där jag är idag!
