Hon som räddat mig.


Bara att stå ut.

Jag står inte ut längre. Jag vill fly här ifrån, vill vara fri igen. Men inte på det där negativa sättet. Jag vill vara vanlig, så som alla andra är. Jag vill inte vara kvar i den här världen, jag vill till den riktiga verkligheten. Jag kan tycka att det borde vara så lätt som att bara bestämma sig men då skulle jag aldrig ens hamnat här. Trots att jag bestämt mig för att kravla mig ur det så krävs det tid, så mycket tid. Men vem har sagt att det skulle vara lätt och att jag inte skulle tröttna... Det är bara att stå ut. Jag vet inte hur lång tid det ska ta och då blir jag osäker på hur länge jag ska orka. Det tar på krafterna och det tar sån jäkla tid!

H

Om ca. 5 minuter kommer Hedvig hit! Vi ska vara normala har vi tänkt. Ha en normal film kväll som vi brukade göra. Det va alldeles för längesen. Äntligen är det dags igen och jag slipper göra det för att bevisa något. Jag gör det för att jag inte vill något hellre en kväll som denna. För att jag längtar efter att umgås med min Hedvig.
Nu är hon här.

Börjar bli otålig.

Jag skulle vilja kunna skrika och hoppa av glädje.
Skulle vilja ha krafterna till att hoppa för att allt känns så bra.
Skulle vilja känna för att sjunga och dansa.
Jag skulle vilja känna ett varmt bubblande skratt igen.
Skulle vilja känna ett lugn i kropp och själ.
Skulle vilja lita på mig själv.
Men jag skulle inte vilja vänta ett tag till.

En jävel i mitt öra.

Man ska tydligen inte ropa Hej föräns man kommit över ån.. Det stämmer så bra så. När man tror att det har börjat bli som vanligt, att det är lättare igen så kommer det en dal igen. Som om det sitter en liten djävel i mitt öra. Som för att påminna mig om att jag inte alls är som vanligt, viskar han sitt namn för att jag inte ska glömma att han fortfarande sitter där på sängkanten och väntar på mig även nästa dag. Han påminner om att han aldrig kommer lämna mig. Inte om han får som han vill. Men det ska han inte.


You shook me.

Värd verision att lyssna på!

http://www.youtube.com/watch?v=XdBHel0Kq-s


Kärlek, kaffe och shopping.

Mmmm. Jag tycker om bra dagar. Bra dagar har blivit en av mina favoriter faktiskt. Om ens vardag är desamma förjämnan så lär man sig att uppskatta dom bra stunderna mycket bättre. Idag va en sån dag. En dag som va fylld med samtal som fick min framtid att klarna lite, traffar med härliga människor, gott kaffe, billiga kläder och massa hel flummiga skratt som kom sig av den dubbla espresson...
Jag och Hedvig va förbi Södervärn och då märkte jag hur mycket jag saknar  det. Skolan. Jag trodde aldrig jag skulle sakna det så mycket som det visade sig att jag gör. Det som är skönt är att jag inte alls kan sakna gymnasiet och mina vänner där för jag vet inte alls hur det skulle vara, jag har aldrig varit i dom situationerna. Istället saknar jag Södervärn och folket där, det som jag vet hur det är och också faktiskt kan återvända till då och då om jag vill. Men jag saknar att höra till.
Men min dag har verkligen varit bra, nästan för bra för att vara sann. I en "vanlig" tonårings liv så skulle en sån här dag kanske inte vara något speciellt men för mig som lever i någon konstig slags mellanvärld så är det här en dag att leva på ett bra tag.

Systrarna, ni är bäst!        


Lev för att leva.


för att jag längtar efter nästa dag, minut och tid.
jag längtar efter överaskningarna som väntar bakom nattens svarta dörr.
för att jag aldrig vet vad som händer i nästa andetag.
aldrig vet hur resten kommer bli.
det kan bli hur som helst.
jag vill veta.
veta om drömmarna kan bli sanna.
för att jag är nyfiken.

därför lever jag.


Styrka.

Jag saknar det som aldrig funnits. Jag har levt ett liv utan att veta att jag saknar det så pass mycket. Jag har en längtan efter att vara svag. Alla önskar sig att vara starka, men man vill inte bara kunna vara stark, man vill faktiskt kunna vara flexibel. Variera sig lite. Jag är endast stark och det är verkligen ingenting att skryta med. Jag beundrar alla som kan och vågar visa sig sårbara.

Ett hjärta till er.

http://www.youtube.com/watch?v=n2kJ0T2mbp0

Städdax.

Om man håller på att slänga ut något gammalt bara för att göra det, vad ska man då fylla upp tomrummet med? Man vet att man borde rensa och göra om, fräscha upp och göra nytt, men hur ska man veta vad man ska ställa på dom tomma ytorna?`Inte konstigt att jag är rädd för att städa... ;)

http://www.youtube.com/watch?v=rhN7SG-H-3k

Till dej.


Minnen

Jag orkar inte minnas.
Det gör alldeles för ont.
Vill inte riva upp det som just lagt sig till ro.
Det som äntligen har lagt sig till ro.
Det som så länge virvlat runt och gjort mig orolig.
Vill inte röra det igen.
Men känslorna som jag har sopat undan kryper fram.
Visste det, men trodde inte att  dom skulle vara så otåliga.
Trodde att dom skulle vila ett tag i hörnet...
Trodde att jag skulle få vila.
När väl lugnet lagt sig så börjar istället tankarna snurra.
Tankana på mitt gångna liv.
Mitt gångna år, det värsta i mitt liv.
Jag kan inte förstå att det jag gått igenom är sant.
Kan inte tro att det hänt, det känns som en enda dröm.

Men jag står trots här idag.
2010.


RSS 2.0