maalinbjork

Jag har en extrem bloggpause.

Jag är i Stockholm. I Jennsans lägenhet för tillfället, ska vidare till hotellet snart där vi ska sova, eller hotell och hotell,rummet är lika stort som en båthytt.. Men vi ska bara sova. Jag är helt slut. Har gått på stan hela dagen, hittade mina vinröda/lila converse! Dom efterlängtade. Det va det sista paret och det va min storlek! Har man tur eller vad?!

Jag hatar att min syn på världen och livet inte stämmer ihop med verkligheten. Det är liksom felvridet alltihopa. Det sm verkar helt naturligt för vissa är det som skrämmer mig allra mest. Inte konstigt att man känner sig konstig. Det är som att jag lever i någon konstig sorts fantasivärld. En värld full med lögner som för mig stämmer helt och hållet. Jag brukar lita på folk, tro på varenda litet löjligt driv så varför skulle jag ljuga? Det är faktiskt fruktansvärt att inte veta vad som är på riktigt vad som stämmer. Jag dras hela tiden fram och tillbaka, tvingas prata med mig själv, försöka få något sorts grepp om vad som är rätt och fel. Men jag lyckas inte alltid, det är ju en vane sak.

Jag önskar ibland att det fanns ett verkligt skäl till att ringa en ambulans.
Inte bara en påhittad nledning.

Jag är så vansinnigt irriterad, arg, ledsen och besviken, förvirrad och förtvivlad... Jag skulle ju byta praktikplats, börja på Märthas café va det ju tankt och Märtha sa att jag skulle kunna få börja i alla fall i december senast. JA tänker jag, äntligen lite flyt. Idag va jag där igen för att få lite mer info. Nej, då hade hon lovat för många praktikplats tydligen, 3 st på det lilla stället, en anställd hade fått gått ner till halvtid för att det fanns för lite att göra... Okej, jag förstår verkligen att dom inte kan ta emot fler men håll koll på ditt företag och dina anställda och lova inte för mycket nästa gång! Det är väll bara att fortsätta på kaffeaffären, trots att Eva idag sa att hon skulle ta emot ytterligare en praktikant, någon från handel. Det finns inte ens tillräckligt med jobb för mina 3 timmar/dag och definitivt inte plats för ytterligare en till. Det är max. 10 kvadrat meter att jobba på och hälften av det är fyllt med kartonger och luften förorenad med stress över den kommande julstressen, hur ska dom då ha tid att introducera en ny person?! Jag kommer inte pallar vara där när Eva och Ulf rasar ihop tillsammans med företaget och det är när som helst. Men vart ska jag ta vägen då?

Några förslag?

Maia Hirasawa är en ny favorit!

http://www.youtube.com/watch?v=g7y4dXiyS48&feature=related

Men jag kan inte komma på vem hennes röst påminner om!!
Någon annan som gör?

Nu har jag bokat biljetter till new moon! :D
Tre bio stolar till mig, Olivia och Hedvig den 20 november!

Jag va på Märthas café idag, frågade om praktikplats och hon va jätte positiv, praktikanter får göra det mesta tydligen, hon blev till exempel överlycklig när jag sa att jag va intresserad av att servera. Kommer kanske få vara med och servera på begravningar och annan catering. Sen sa hon att man fick baka och hjälpa till med smörgåstårts beställningar också. På måndag ska jag dit på en prov dag! :) Det känns mycket roligare än kaffe och chokladaffären, lite variation i arbetet och så kommer det finnas möjlighet till anställning också!

puss

 Måste bara berätta att min favorit Hedvig har blivit stor!
 15år, GRATTIS!
 Vi firade med Olivia som va på ön! :D
 Du är underbar.

Harry har hittat en hare
Haren heter faktiskt Herman
Hej, jag heter Herman och är hare,
jag har hel långa öron och hoppar mig fram, hoppar mig fram, hoppar mig fram.
Hundar kan jag inte med, dom är så häftiga och hemska i humöret
när jag ser en hund får jag bråttom.
När jag får brottom hoppar jag två steg i taget, två steg i taget, två steg i taget, hej!

För mig innebär två steg framåt också ett steg bakåt.
Men aldrig att jag skulle gå bakåt.
Aldrig någonsin.

Är det förresten någon som råkar ha en kattunge till salu?
Jobbigare än vad jag trodde att vara djurlös.
Har trots allt haft ett litet liv att ta hand om i nästan 11 år.
Det är tomt.

Nu är det november. Ny månad vilket innebrä nya kraftsamlingar. Det känns faktiskt som att man på något sätt börjar på nytt när man går in i en ny månad trots att dagarna tickar fram precis som i mitten av vilken månad som helst. Tur att det finns nya månader säger jag! Men samtidigt så skrämmer det mig att tiden går så fort fram, det borde den faktiskt inte göra med tanke på allt som händer. Tiden brukar ju faktiskt  kännas längre om man gör många saker, en dag kan kännas som en hel vecka ibland. Men så är det inte nu, tiden bara rusar iväg, rusar bort så fort att jag inte hinner leva i den. Skulle vilja leva i nuet men det går inte för då skulle allt bara rasa ihop. Framtiden är mitt hopp och min styrka. Utan den vore jag ingenting.
Jag strävar efter att i framtiden kunna leva i nuet.

R.I.P. SOTIS <3