maalinbjork

Jag föll djupt ner, då djupt som jag inte visste att det gick att falla, visste knappt att det fanns sånna djupa hål. Inte heller när jag var som längst ner visste jag hur långt bort ljuset va. Jag trodde att livet alltid skulle vara omgivet av höga svarta murar. Det är först nu när murarna har rasat som jag förstår att livet innehåller så mycket mer. Jag har långsamt klättrat uppåt. Varit med om det mesta på min resa, blivit vindpinad och formad efter livet. Nu är jag berädd att lämna min tunnel, jag har fortfarande mörka hålor kvar att gömma mig i ibland, men jag har lämnat det värsta mörkret. Jag ser inte bara ljuset, det värmer mig också. Jag har lärt mig att undvika fällorna jag så lätt faller i. Lärt mig vilken väg som är den rätta. Så nu väljer jag bort vägen som leder till helvetet. Jag vet att det inte är den vägen jag ska gå. Nu vet jag att det finns en möjlighet att gå en annan väg. Så nu väljer jag livets väg.