En jävel i mitt öra.

Man ska tydligen inte ropa Hej föräns man kommit över ån.. Det stämmer så bra så. När man tror att det har börjat bli som vanligt, att det är lättare igen så kommer det en dal igen. Som om det sitter en liten djävel i mitt öra. Som för att påminna mig om att jag inte alls är som vanligt, viskar han sitt namn för att jag inte ska glömma att han fortfarande sitter där på sängkanten och väntar på mig även nästa dag. Han påminner om att han aldrig kommer lämna mig. Inte om han får som han vill. Men det ska han inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0