Tiden läker kanske alla sår...
Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!
Vi har äntligen bokat en resa, vill bara här ifrån just nu, komma ifrån gamla rutiner och bara ta semester ett tag. Närmare bestämt en vecka. Vi bokade en sista minuten som avgår från arlanda om två veckor, det blir billigare så. Vi ska till Fuertuventura och förhoppningsvis sola och bada! Längtar bort härifrån.
Men så väntar tre långa år, gymnasieåren. Jag är så rädd för hur det kommer bli, rädd för att hela tiden påminnas om det som var, rädd för att bli kvar. Tänk om ena foten fastnar kvar i gyttjan? När jag väl har jobbat mig ur så ska jag igång med allt igen, kommer jag klara det utan att ramla tillbaka? Förhoppningsvis. Jag får väll se. Det lättaste vore om det gick att fly. Fly bort från allt, bort från det som påminner mig. Bort från ön, till en annan plats. Det börjar redan göra ont. Hur ska jag stå ut att vara kvar här under gymnasiet? Hoppas såren läker för just nu känns det som en omöjlighet, jag kommer ofta åt dom och det svider. Aj vad det svider. Men dom tre åren kan också bli dom bästa hittills. Det vet man ju inte. Men jag vet inte om jag kan se fram emot dom och det stör mig.
Jag önskar du kunde visa mig vem du var.
Jag vill veta vad som gömmmer sig där under.
http://www.youtube.com/watch?v=LYdZKEGP7bo&feature=related
Vi har äntligen bokat en resa, vill bara här ifrån just nu, komma ifrån gamla rutiner och bara ta semester ett tag. Närmare bestämt en vecka. Vi bokade en sista minuten som avgår från arlanda om två veckor, det blir billigare så. Vi ska till Fuertuventura och förhoppningsvis sola och bada! Längtar bort härifrån.
Men så väntar tre långa år, gymnasieåren. Jag är så rädd för hur det kommer bli, rädd för att hela tiden påminnas om det som var, rädd för att bli kvar. Tänk om ena foten fastnar kvar i gyttjan? När jag väl har jobbat mig ur så ska jag igång med allt igen, kommer jag klara det utan att ramla tillbaka? Förhoppningsvis. Jag får väll se. Det lättaste vore om det gick att fly. Fly bort från allt, bort från det som påminner mig. Bort från ön, till en annan plats. Det börjar redan göra ont. Hur ska jag stå ut att vara kvar här under gymnasiet? Hoppas såren läker för just nu känns det som en omöjlighet, jag kommer ofta åt dom och det svider. Aj vad det svider. Men dom tre åren kan också bli dom bästa hittills. Det vet man ju inte. Men jag vet inte om jag kan se fram emot dom och det stör mig.
Jag önskar du kunde visa mig vem du var.
Jag vill veta vad som gömmmer sig där under.
http://www.youtube.com/watch?v=LYdZKEGP7bo&feature=related
Kommentarer
Postat av: Susanne
Om foten fastnar i gyttjan vill jag lämna skon och gå vidare, kan hämta den när det torkat upp. Kanske har jag mina trygga stövlar på mig och kan hoppa i gyttjepölen så att det stänker.
Postat av: Elina
Jag förstår att du är rädd.
Men jag vill bara säga att gymnasiet är underbart.
Visst, det är jobbigt då och då, och visst händer det mycket saker. Men jag mår så sjukt mycket bättre nu än vad jag gjorde på högstadiet.
Trots att jag är trasigare nu så skulle jag inte för allt i världen vilja tillbaka till för ett år sedan. Aldrig.
Du kommer att älska det.
Var inte rädd. <3
Trackback
