Släpp inte taget!

Jag blir så rädd när jag ser vad du känner och jag blir så frustrerad när jag inser att jag inte kan hjälpa dej på något sätt. Jag önskar att jag kunde lyfta dej, hjälpa dej upp ur den gråa sörjan, hjälpa dej till rosenknopparnasland men jag har inte styrkan till det, jag har inte rätt medicin. Det enda jag kan göra är att önska dej kraft och styrka, be dej att inte ge upp.

Jag älskar dej vännen men det gör för ont att visa det just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0