För kärlekens skull?
Varför låter du mig inte vara den jag är?
Du menar att du inte har något emot det jag känner och tycker,
men varför accepterar du det inte då?
Jag var för svag för att stå stadigt på marken,
då satte du mig i svajning och jag tappade balansen.
Jag som trodde du var där för att fånga mig,
vi skulle ju fånga varandra.
Istället föll jag handlöst och du fortsatte din vandring framåt,
med händerna i byxfickorna går du där på en väg och nynnar tyst för dig själv.
Men är det som det ska?
Är det så där mysigt som det ser ut att vara?
Trevlig resa i alla fall.
Hoppas vi ses igen.
Kommentarer
Trackback