Styrka.
Jag saknar det som aldrig funnits. Jag har levt ett liv utan att veta att jag saknar det så pass mycket. Jag har en längtan efter att vara svag. Alla önskar sig att vara starka, men man vill inte bara kunna vara stark, man vill faktiskt kunna vara flexibel. Variera sig lite. Jag är endast stark och det är verkligen ingenting att skryta med. Jag beundrar alla som kan och vågar visa sig sårbara.
Ett hjärta till er.
http://www.youtube.com/watch?v=n2kJ0T2mbp0
Ett hjärta till er.
http://www.youtube.com/watch?v=n2kJ0T2mbp0
Städdax.
Om man håller på att slänga ut något gammalt bara för att göra det, vad ska man då fylla upp tomrummet med? Man vet att man borde rensa och göra om, fräscha upp och göra nytt, men hur ska man veta vad man ska ställa på dom tomma ytorna?`Inte konstigt att jag är rädd för att städa... ;)
http://www.youtube.com/watch?v=rhN7SG-H-3k
Till dej.
Minnen
Jag orkar inte minnas.
Det gör alldeles för ont.
Vill inte riva upp det som just lagt sig till ro.
Det som äntligen har lagt sig till ro.
Det som så länge virvlat runt och gjort mig orolig.
Vill inte röra det igen.
Men känslorna som jag har sopat undan kryper fram.
Visste det, men trodde inte att dom skulle vara så otåliga.
Trodde att dom skulle vila ett tag i hörnet...
Trodde att jag skulle få vila.
När väl lugnet lagt sig så börjar istället tankarna snurra.
Tankana på mitt gångna liv.
Mitt gångna år, det värsta i mitt liv.
Jag kan inte förstå att det jag gått igenom är sant.
Kan inte tro att det hänt, det känns som en enda dröm.
Men jag står trots här idag.
2010.
||
Jag har en extrem bloggpause.
Stockholm.
Jag är i Stockholm. I Jennsans lägenhet för tillfället, ska vidare till hotellet snart där vi ska sova, eller hotell och hotell,rummet är lika stort som en båthytt.. Men vi ska bara sova. Jag är helt slut. Har gått på stan hela dagen, hittade mina vinröda/lila converse! Dom efterlängtade. Det va det sista paret och det va min storlek! Har man tur eller vad?!
Jag hatar att min syn på världen och livet inte stämmer ihop med verkligheten. Det är liksom felvridet alltihopa. Det sm verkar helt naturligt för vissa är det som skrämmer mig allra mest. Inte konstigt att man känner sig konstig. Det är som att jag lever i någon konstig sorts fantasivärld. En värld full med lögner som för mig stämmer helt och hållet. Jag brukar lita på folk, tro på varenda litet löjligt driv så varför skulle jag ljuga? Det är faktiskt fruktansvärt att inte veta vad som är på riktigt vad som stämmer. Jag dras hela tiden fram och tillbaka, tvingas prata med mig själv, försöka få något sorts grepp om vad som är rätt och fel. Men jag lyckas inte alltid, det är ju en vane sak.
Jag önskar ibland att det fanns ett verkligt skäl till att ringa en ambulans.
Inte bara en påhittad nledning.
Jag hatar att min syn på världen och livet inte stämmer ihop med verkligheten. Det är liksom felvridet alltihopa. Det sm verkar helt naturligt för vissa är det som skrämmer mig allra mest. Inte konstigt att man känner sig konstig. Det är som att jag lever i någon konstig sorts fantasivärld. En värld full med lögner som för mig stämmer helt och hållet. Jag brukar lita på folk, tro på varenda litet löjligt driv så varför skulle jag ljuga? Det är faktiskt fruktansvärt att inte veta vad som är på riktigt vad som stämmer. Jag dras hela tiden fram och tillbaka, tvingas prata med mig själv, försöka få något sorts grepp om vad som är rätt och fel. Men jag lyckas inte alltid, det är ju en vane sak.
Jag önskar ibland att det fanns ett verkligt skäl till att ringa en ambulans.
Inte bara en påhittad nledning.
:@
Jag är så vansinnigt irriterad, arg, ledsen och besviken, förvirrad och förtvivlad... Jag skulle ju byta praktikplats, börja på Märthas café va det ju tankt och Märtha sa att jag skulle kunna få börja i alla fall i december senast. JA tänker jag, äntligen lite flyt. Idag va jag där igen för att få lite mer info. Nej, då hade hon lovat för många praktikplats tydligen, 3 st på det lilla stället, en anställd hade fått gått ner till halvtid för att det fanns för lite att göra... Okej, jag förstår verkligen att dom inte kan ta emot fler men håll koll på ditt företag och dina anställda och lova inte för mycket nästa gång! Det är väll bara att fortsätta på kaffeaffären, trots att Eva idag sa att hon skulle ta emot ytterligare en praktikant, någon från handel. Det finns inte ens tillräckligt med jobb för mina 3 timmar/dag och definitivt inte plats för ytterligare en till. Det är max. 10 kvadrat meter att jobba på och hälften av det är fyllt med kartonger och luften förorenad med stress över den kommande julstressen, hur ska dom då ha tid att introducera en ny person?! Jag kommer inte pallar vara där när Eva och Ulf rasar ihop tillsammans med företaget och det är när som helst. Men vart ska jag ta vägen då?
Några förslag?
Några förslag?
The wrong way
Maia Hirasawa är en ny favorit!
http://www.youtube.com/watch?v=g7y4dXiyS48&feature=related
Men jag kan inte komma på vem hennes röst påminner om!!
Någon annan som gör?
http://www.youtube.com/watch?v=g7y4dXiyS48&feature=related
Men jag kan inte komma på vem hennes röst påminner om!!
Någon annan som gör?
New moon
Nu har jag bokat biljetter till new moon! :D
Tre bio stolar till mig, Olivia och Hedvig den 20 november!
Jag va på Märthas café idag, frågade om praktikplats och hon va jätte positiv, praktikanter får göra det mesta tydligen, hon blev till exempel överlycklig när jag sa att jag va intresserad av att servera. Kommer kanske få vara med och servera på begravningar och annan catering. Sen sa hon att man fick baka och hjälpa till med smörgåstårts beställningar också. På måndag ska jag dit på en prov dag! :) Det känns mycket roligare än kaffe och chokladaffären, lite variation i arbetet och så kommer det finnas möjlighet till anställning också!
puss
Tre bio stolar till mig, Olivia och Hedvig den 20 november!
Jag va på Märthas café idag, frågade om praktikplats och hon va jätte positiv, praktikanter får göra det mesta tydligen, hon blev till exempel överlycklig när jag sa att jag va intresserad av att servera. Kommer kanske få vara med och servera på begravningar och annan catering. Sen sa hon att man fick baka och hjälpa till med smörgåstårts beställningar också. På måndag ska jag dit på en prov dag! :) Det känns mycket roligare än kaffe och chokladaffären, lite variation i arbetet och så kommer det finnas möjlighet till anställning också!
puss
Heddan.
Måste bara berätta att min favorit Hedvig har blivit stor!
15år, GRATTIS!
Vi firade med Olivia som va på ön! :D
Du är underbar.
Harrys hare.
Harry har hittat en hare
Haren heter faktiskt Herman
Hej, jag heter Herman och är hare,
jag har hel långa öron och hoppar mig fram, hoppar mig fram, hoppar mig fram.
Hundar kan jag inte med, dom är så häftiga och hemska i humöret
när jag ser en hund får jag bråttom.
När jag får brottom hoppar jag två steg i taget, två steg i taget, två steg i taget, hej!
För mig innebär två steg framåt också ett steg bakåt.
Men aldrig att jag skulle gå bakåt.
Aldrig någonsin.
Haren heter faktiskt Herman
Hej, jag heter Herman och är hare,
jag har hel långa öron och hoppar mig fram, hoppar mig fram, hoppar mig fram.
Hundar kan jag inte med, dom är så häftiga och hemska i humöret
när jag ser en hund får jag bråttom.
När jag får brottom hoppar jag två steg i taget, två steg i taget, två steg i taget, hej!
För mig innebär två steg framåt också ett steg bakåt.
Men aldrig att jag skulle gå bakåt.
Aldrig någonsin.
Svanslös...
Är det förresten någon som råkar ha en kattunge till salu?
Jobbigare än vad jag trodde att vara djurlös.
Har trots allt haft ett litet liv att ta hand om i nästan 11 år.
Det är tomt.
Jobbigare än vad jag trodde att vara djurlös.
Har trots allt haft ett litet liv att ta hand om i nästan 11 år.
Det är tomt.
Tankespån.
Sen funderar jag på att byta praktik förresten... Börjar bli lite less på kaffeaffären, brara massa packa och plocka hela tiden, inte mycket mer än att göra. Speciellt inte på vardags förmiddagar. Därför funderar jag på att höra med Märtas café om dom har plats, skulle nog vara lagon mysigt och så är det lite annat att göra också. I så fall så ska jag smyga in några timmar där och ha kvar min plats på kaffeaffären, för att testa om det skulle kunna vara något. Jag är liksom inte den som nöjer mig med det jag får när jag vet att jag skulle kunna få bättre. Jag kan kämpa väldigt hårt för att få igenom det jag vill. Kanske både bra och dåligt.
Mot evigheten och vidare!!
Nu är det november. Ny månad vilket innebrä nya kraftsamlingar. Det känns faktiskt som att man på något sätt börjar på nytt när man går in i en ny månad trots att dagarna tickar fram precis som i mitten av vilken månad som helst. Tur att det finns nya månader säger jag! Men samtidigt så skrämmer det mig att tiden går så fort fram, det borde den faktiskt inte göra med tanke på allt som händer. Tiden brukar ju faktiskt kännas längre om man gör många saker, en dag kan kännas som en hel vecka ibland. Men så är det inte nu, tiden bara rusar iväg, rusar bort så fort att jag inte hinner leva i den. Skulle vilja leva i nuet men det går inte för då skulle allt bara rasa ihop. Framtiden är mitt hopp och min styrka. Utan den vore jag ingenting.
Jag strävar efter att i framtiden kunna leva i nuet.
R.I.P. SOTIS <3
Jag strävar efter att i framtiden kunna leva i nuet.
R.I.P. SOTIS <3
M&P
Föräldrar. Vad vore vi utan dom? Inget alls. Vi skulle faktiskt inte leva. Höhö. Såklart. Men jag tänker mer i samband med våra liv. Vad vore man utan mamma eller pappa vid sin sida? Eller åtminstånde någon att hålla fast vid när vinden blåser som hårdast, någon som förknippas med HEM. Tänk på allt dom står ut med, kämpar med för ens skull. Jag har insett att när dom säger att dom skulle göra vad som helst för en så menar dom det till 100%. Tänk allt dom tvingas acceptera, all skit dom tvingas ta och allt dom förlåter! Otroligt tycker jag.
Därför så vill jag utse min mamma och pappa till svenska hjältar.
Därför så vill jag utse min mamma och pappa till svenska hjältar.
:-O
Jag har varit i Stockholm.
Trodde ni inte va?!
Inte jag heller.
:)
Trodde ni inte va?!
Inte jag heller.
:)
För kärlekens skull?
Varför låter du mig inte vara den jag är?
Du menar att du inte har något emot det jag känner och tycker,
men varför accepterar du det inte då?
Jag var för svag för att stå stadigt på marken,
då satte du mig i svajning och jag tappade balansen.
Jag som trodde du var där för att fånga mig,
vi skulle ju fånga varandra.
Istället föll jag handlöst och du fortsatte din vandring framåt,
med händerna i byxfickorna går du där på en väg och nynnar tyst för dig själv.
Men är det som det ska?
Är det så där mysigt som det ser ut att vara?
Trevlig resa i alla fall.
Hoppas vi ses igen.
Mitt liv är inte ditt.
Ännu en gång har jag börjat tänka obehagliga tankar. Eller kanske i en blåst blondins tankebanor ;) Men har ni tänkt på att man uppfattar tid olika, jag har bara tyckt att det med att man ser saker på olika sätt är läskigt, mitt rosa kanske är det du uppfattar som grönt... Fattar ni? Nu har jag i alla fall tänkt så pass mycket att jag kommit på att om jag tycker att en timme eller va det nu kan tänkas vara, går långsamt kanske min mamma tycker att timmen går jatte långsamt, även fast vi är hemma i huset och gör samma saker, vi kanske sitter vi tv:n. När jag då tittar på klockan och kommer på att kvällen bara rusat förbi så tittar mamma kanske på sin klocka och tänker att, äntligen får man gå och lägga sig, det är ganska obehagligt faktiskt, det är liksom som att jag är före i tiden fast jag inte är det... Det är liksom olika verkligheter på något vis. Man har varsin verklighet, ett enskillt liv som man ska dela med massa andra människor, massa folk som har sitt egna liv att leva SAMTIDIGT som jag lever mitt. Det är lite mysko alltihopa.
monki
jag är rädd för att lyssna.
tillåter mig inte att se.
vågar inte prata.
hjälp.
kaffeaffären
Woops! Jag står på jobbet och fyller på i chokladdisken med vita handskar på. Man känner sig ganska proffsig. Har hört att höstlovet börjar imorgon... Känns helt overkligt. alltid har man gått och segat i skolan och tyckt att det aldrig blir lov, jag kan nästan inte ens förstå att dom flesta sitter på lektioner just nu. Haha.
Ikväll ska jag och min familj till Danneholms, det kommer bli mysigt. Ska börja sticka en tröja. Sen så har jag fått värsta ideerna på födelsedagspresenter till mina höstflickor. En har redan fårr sin. Båtbiljetter, mat och boende samt en biobiljett till Twilight.
puss
Ikväll ska jag och min familj till Danneholms, det kommer bli mysigt. Ska börja sticka en tröja. Sen så har jag fått värsta ideerna på födelsedagspresenter till mina höstflickor. En har redan fårr sin. Båtbiljetter, mat och boende samt en biobiljett till Twilight.
puss
På vacklande ben
Jag förstår att ingen förstår mig. Jag förstår ju inte ens mig själv... Jag har liksom gått in i en slags tvärtomvärld som jag vant mej vid, det är det som är det trygga för mig. Det som omgivningen tycket och och trivs med är min allra största rädsla. Helt mysko. Och det är fruktansvört att det bara är jag som på något litet vis förstår hur jag tänker, inte konstigt att man känner sig tokig.
När ska du kunna känna på riktigt? Släppa in känslorna som du så länge stängt ute. Dom behöver få bubbla över och ta precis så mycket plats som dom behöver. Du måste så småningom lyfta av locket. Du kanske trodde att det var över på något sätt men du har bara lurat dej själv. Visst, vägen svängde men det betyder inte att ryggsäcken är lättare att bära, snarare tvärtom, den blir bara tyngre och tyngre medans du har sällskap och bärhjälp. Du borde försöka bära den själv... Bara för att du slipper den just nu, för stunden så betyder det inte att den blir mindre!
Jag önskar att ryggsäcken inte var så fullpackad, det vore så myckt lättare att ta steget att öppna den då om du inte såg hur mycket den innehöll.
Men jag hoppas på dej och försöker, varje dag, få dej att ta ansvar för din packning och
Jag är i starkt behov av uppdaterning av min playlist, någon som har lust att tipsa lite?
Jag förstår inte var den stora sakaden kommer ifrån.
När ska du kunna känna på riktigt? Släppa in känslorna som du så länge stängt ute. Dom behöver få bubbla över och ta precis så mycket plats som dom behöver. Du måste så småningom lyfta av locket. Du kanske trodde att det var över på något sätt men du har bara lurat dej själv. Visst, vägen svängde men det betyder inte att ryggsäcken är lättare att bära, snarare tvärtom, den blir bara tyngre och tyngre medans du har sällskap och bärhjälp. Du borde försöka bära den själv... Bara för att du slipper den just nu, för stunden så betyder det inte att den blir mindre!
Jag önskar att ryggsäcken inte var så fullpackad, det vore så myckt lättare att ta steget att öppna den då om du inte såg hur mycket den innehöll.
Men jag hoppas på dej och försöker, varje dag, få dej att ta ansvar för din packning och
Jag är i starkt behov av uppdaterning av min playlist, någon som har lust att tipsa lite?
Jag förstår inte var den stora sakaden kommer ifrån.
