maalinbjork

Nu är det november. Ny månad vilket innebrä nya kraftsamlingar. Det känns faktiskt som att man på något sätt börjar på nytt när man går in i en ny månad trots att dagarna tickar fram precis som i mitten av vilken månad som helst. Tur att det finns nya månader säger jag! Men samtidigt så skrämmer det mig att tiden går så fort fram, det borde den faktiskt inte göra med tanke på allt som händer. Tiden brukar ju faktiskt  kännas längre om man gör många saker, en dag kan kännas som en hel vecka ibland. Men så är det inte nu, tiden bara rusar iväg, rusar bort så fort att jag inte hinner leva i den. Skulle vilja leva i nuet men det går inte för då skulle allt bara rasa ihop. Framtiden är mitt hopp och min styrka. Utan den vore jag ingenting.
Jag strävar efter att i framtiden kunna leva i nuet.

R.I.P. SOTIS <3