maalinbjork

Jag är visst dålig på att uppdatera. Sorry.

Jag hatar det opålitliga vädret, ena stunden är det 24 grader och halvklart men efter att ha varit på Åhlens så störtregnar det. Precis så är livet. En dag går förbi och kan vara den mörkaste av dom alla men nästa dag behöver faktiskt inte vara lika mörk för resten av ditt liv börjar idag, din nutida framtid börjar nu. Ingen skulle klara av livet om man inte fick ha kunskapen om att "det kan bli en bättre dag imorgon..." om det inte blir det så, fine, livet kanske suger just nu men kom alltid ihåg att det kommer finnas en ljusning och den kan faktiskt komma om bara ett ögonblick för ögonblicket efter det här är början på resten av ditt liv.
Tänk på det nästa gång du ligger på stranden och håller på att packa ihop dina saker eftersom att det är mulet, det kan faktiskt spricka upp.

Imorgon är en spännande dag. En läskig dag. En rolig dag. En nervös dag. En dag jag sett fram emot, den dagen som jag hade som mål så länge, det målet som krossades mitt framför ögonen på mej men som sen återuppbyggdes igen, förutsättningarna förändrades och det jag bara haft som en hägring långt framför mig har nu äntligen blivit verklighet och det är undrebart. Undrerbart men ack så förskräckande.
Jag blir nämligen utsläppt på grönbeter imorgon. Utsläppt från min en gång så älskade ö, samma ö som nu har blivit min isoleringscell. Äntligen!

Norrala here I come!

Pusspuss

Jag har blivit lite av en svikare.
Förlåt till alla som har försökt fått tag i mig.
Jag har isolerat mig i min egen lilla bubbla och inte orkat se världen utanför.
Det är inget illa ment.
Jag ska bättra mig. 
Så FÖRLÅT.

Livet är bra konstigt. Jag har börjat tänka lite på hur det liksom är "upplagt" eller vad man nu ska säga... Det kunde lika gärna vara en dröm. Men man tvingas ibland nypa sig själv i armen och inse att det här ÄR på riktigt. Men vad är riktigt då? Vad är livet? Okej, den här frågan är så sjukt svår och jag hatar att tänka på det men när man väl börjat så går det inte riktigt att sluta... Frågans alla olika svar och frågetecken skrämmer mig. Jag tror inte vi riktigt vet vad vi går igenom.  En känsla är ju bara en känsla, något litet som inte syns, något vi upplever Allt vi gått igenom finns där bak i minnet någonstans men vi kan välja att förtränga det också, det behöver inte finnas.. En stund sitter du och oroar dej för hur dagen ska bli och nästa så har dagen passerat, det som hände kunde egentligen hänt på ett annat sätt...Eller? Ibland tycker jag att det känns som att saker och ting redan är bestämt för om det inte skulle ha blivit så som det blev så skulle allt bara blivit jäääätte fel, men det vet vi ju inte.
Jag tänker nog för mycket.
Livet är 42 så är det nog.

"Det borde bara vara det som händer i nutid som spelar roll eftersom att det är det enda vi kan göra någon skillnad på."

Just nu känner jag frihet och glädje! :D Finns många anledningar, men en av dom är att jag har fått ganska mycket som jag vill idag och så har vi varit lediga från skolan, så då passade mamma och jag på att komma ut till mormor och morfar en stund, väldigt längesen och känslorna för deras ställe är så starka, så många minnen och självaste mormor o morfar... den ena hör dåligt och går och pratar för sig själv i sina gulliga träskor medans den andra kliver fram med raska steg och snickarbyxor för att visa den fina trädgården, dom är gamla men fulla med liv. Väl där ute frågade jag om dom inte råkade ha en cykel stående någonstans och det hade dom! En röd helt underbar damcykel från 70-talet i (bortsett från dåligt med luft i däcken) perfekt skick! Den cykeldrömmen står numera hemma hos oss och är min! :D Jag känner mig som Lotta på Bråkmakargatan typ. Cykla är FRIHET!
Plocka blommor har jag också hunnit med idag XD På mitt och Jennys alldeleds egna smultronställe, i diket bakom lagården hos mormor och morfar. Där vi en gång hoppade fram och tillbaka mellan dom olika sidorna och klättrade i träd. Där vid gullvivorna och blåsipporna. Vilka minnen.

VÅRPUSS!