maalinbjork

Livet är bra konstigt. Jag har börjat tänka lite på hur det liksom är "upplagt" eller vad man nu ska säga... Det kunde lika gärna vara en dröm. Men man tvingas ibland nypa sig själv i armen och inse att det här ÄR på riktigt. Men vad är riktigt då? Vad är livet? Okej, den här frågan är så sjukt svår och jag hatar att tänka på det men när man väl börjat så går det inte riktigt att sluta... Frågans alla olika svar och frågetecken skrämmer mig. Jag tror inte vi riktigt vet vad vi går igenom.  En känsla är ju bara en känsla, något litet som inte syns, något vi upplever Allt vi gått igenom finns där bak i minnet någonstans men vi kan välja att förtränga det också, det behöver inte finnas.. En stund sitter du och oroar dej för hur dagen ska bli och nästa så har dagen passerat, det som hände kunde egentligen hänt på ett annat sätt...Eller? Ibland tycker jag att det känns som att saker och ting redan är bestämt för om det inte skulle ha blivit så som det blev så skulle allt bara blivit jäääätte fel, men det vet vi ju inte.
Jag tänker nog för mycket.
Livet är 42 så är det nog.

"Det borde bara vara det som händer i nutid som spelar roll eftersom att det är det enda vi kan göra någon skillnad på."