Try to make a change.
Nu är det tid för att starta igång det här skrivandet igen. Det ska bli mitt nya intresse. Mitt liv. Eller inte... Men jag böhöver skriva någonstans så då är ju det här en lösning.
Sen sist har så mycket förändrats och det är mycket som bytt skepnad, mitt hår till exempel. Jag har blivit brunett! Jätte skönt med förändring. Försöker förändra det som går. Har börjat praktisera istället sör att gå i skolan, ett sabbatsår alltså, jag har gjort om i mitt rum och skaffat nya brillor, kör med att bli frisk utifrån och in ;) det kanske funkar... Ingen väg är väll fel väg. Jag tänker fortsätta försöka hitta den rätta vägen att gå för jag börjar bli frustrerad. Man tycker att det bara vore att göra som man borde och det vore kanske så enkelt om det va ett vanligt påhitt som satt sig på huvet men det är så mycket mer, mer än vad jag någonsin kunnat ana, det är liksom bara toppen på isberget det här. Jag trodde att jag va så där stark för att kunna "ta mig i kragen" men det funkar inte så. Det måste få ta sin alldeles egna tid, precis som vilken tillfrisknadsprocess från vilken sjukdom som helst. Det är bara det att det är så svårt att se det från den vinkeln. Det är så svårt eftersom att det inte går att få grepp om det riktigt, det slinker ur händerna innan man tagit ett stadigt grepp.
http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c&feature=fvsr
vi hörs.
Sen sist har så mycket förändrats och det är mycket som bytt skepnad, mitt hår till exempel. Jag har blivit brunett! Jätte skönt med förändring. Försöker förändra det som går. Har börjat praktisera istället sör att gå i skolan, ett sabbatsår alltså, jag har gjort om i mitt rum och skaffat nya brillor, kör med att bli frisk utifrån och in ;) det kanske funkar... Ingen väg är väll fel väg. Jag tänker fortsätta försöka hitta den rätta vägen att gå för jag börjar bli frustrerad. Man tycker att det bara vore att göra som man borde och det vore kanske så enkelt om det va ett vanligt påhitt som satt sig på huvet men det är så mycket mer, mer än vad jag någonsin kunnat ana, det är liksom bara toppen på isberget det här. Jag trodde att jag va så där stark för att kunna "ta mig i kragen" men det funkar inte så. Det måste få ta sin alldeles egna tid, precis som vilken tillfrisknadsprocess från vilken sjukdom som helst. Det är bara det att det är så svårt att se det från den vinkeln. Det är så svårt eftersom att det inte går att få grepp om det riktigt, det slinker ur händerna innan man tagit ett stadigt grepp.
http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c&feature=fvsr
vi hörs.
Kommentarer
Trackback
