Vägen som leder till livet.
Jag önskar att vägen kunde vara en raksträcka istället för den krokigaste landsvägen som den är just nu. Om vägen vore rak så skulle jag veta vart jag va på väg någonstans, nu är det ständigt snäva kurvor som jag inte alls är berädd på, jag vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök, vet inte heller när nästa kurva kommer, vilken sekund som helst kan det dyka upp en ny, oväntad sväng, antingen åt vänster eller höger. Jag har ingen koll alls på ifall jag är på väg ut mot ett stup eller in till stan.
Har aldrig haft något vidare lokalsinne.
Allas liv är ju fulla av svängar, man vet aldrig vad som komma skall, men i vanliga fall känner man till vägen man kör på, ungefär i alla fall. Man har lite koll på om vägen man ger sig in på kommer vara en vacker skogsväg eller en väg läskigt nära en klippkant, men man vet inte exakt hur det blir på vägen. Det är nog tur att det är så... Annars skulle det vara bra tråkigt, en motorväg genom hela livet är inte särskilt charmigt.
Idag är det lördag, mulen lördag. Äntligen så börjar det bli höst! Har längtat efter höstmys och tanda ljus. Efter en anledning att klä på sig stora tröjor och halsdukar, saknat min höstjacka. Jag har saknat regn och rusk. Något jag inte saknar är mörkret som kommer med på köpet när man får hösten. Mörkret som känns som att det aldrig ska ta slut. Man glömmer att det faktiskt är mörkt mellan fyra på dagen till åtta på morgonen i typ en hel månad.... Jag tycker att solen borde ha samma tidtabell året om.
Idag kommer det bli en sväng på stan och handla en del av dom efterlängtade höst kläderna, oversice är favoriten i höst för min del! Sen ikväll ska jag till Hedvig (och Agnes?) och höst mysa ännu mera, kanske en spakväll. Det va ett bra tag sen vi hade våra lördagskvällar så jag ser verkligen fram emot det.
